Läste häromdagen om en student som tog examen för 2 år sen på min utbildning, den här eleven bor i Skåne och fick inga jobb i Skåne regionen utan att studera till socionom. Det tycker jag lät rätt oroande för min del eftersom jag funderat på dels Skåne regionen men även Göteborg.. De senaste dagarna har jag väl varit i en sorts destruktiv cirkel då jag funderat mycket på vad jag ska göra efter den här utbildningen. Jag har faktiskt ingen aning och idag pratades det examen.. Då jag hade en rätt tung period under hösten så kommer jag nog läsa en kurs som jag släper med till hösten igen och stanna här till Oktober i alla fall.

Vet det inte är någon mening att fundera på framtiden på det sättet för det visar sig väl vad jag ska jobba med men känns frustrerande att inte ha så stor koll på det. Medans många av mina vänner läser till sjuksköterskor, socionomer, ekonomer och dylikt så verkar många av dom ha någon sorts plan vad de vill göra. Det avundas jag, jag hade en plan när jag började här men det är inget jag vill längre. Har pratat med Camilla lite och hon vet inte heller vad det är hon vill jobba med efter utbildningen, vi skriver C uppsatsen nu. Det är enormt svårt då det är mycket fina ord som det akademiska språket använder och jag inte förstår hälften känns det som.. Camilla är duktig, hon förstår nog mer än mig även fast hon säger hon inte förstår allt och tycker också det är svårt. Frustrerande att jag inte förstår mer av det men samtidigt ju mer jag läser om det och försöker lära mig desto svårare tycker jag att det är och desto mindre förstår jag känns det som.. Det här var en sån grej jag våndades över när jag sökte till universitetet och våndas ännu mer över nu då jag känner mig så otillräcklig på något sätt.

Imorgon är det Östgöta som öppnar nationslokalen för medlemmarna, kan nog bli riktigt kul! Jag tycker ju om att träffa nya människor men även att hänga med människor jag känner sen tidigare.
På lördag åker jag till Åre med nationen, har inte åkt skidor sen jag jobbade i Sälen för 3 år sen snart, också en jobbig men lärorik period där. Lärde känna mig själv och vad jag klarade av men också vilka som fick mig att må bra och vad som fick mig att må dåligt.
Den här skidresan tror jag kan bli riktigt rolig, många från nationen som är med som är sköna människor! Måste bara försöka tagga till för den, känner mig stressad i livet nu och deppig igen..
Förhoppningsvis vänder det snart!
/Niklas

Nu för tiden känns det som det är de 2 största ämnena som snurrar runt i huvudet.

Var hos en läkare för några veckor sen som sa jag kunde ha en blodsjukdom som gjorde jag inte hade lika mycket
energi som alla andra.. Kunde också leda till att jag behövde dialysbehandling sen sa hon, det var väldigt knäckande
att höra.. Har som sagt inte mått bra på rätt länge. Känt mig väldigt deppig och egentligen inte haft någon större livsgnista utan känts som det mesta kvittar. Jag kan ha en rätt bra fasad och hålla skenet uppe men ofta har det inte känts bra alls.
Jag ska boka en tid hos en dietist också som ska förklara lite mer om kosten och diabetesen och hur det hör samman när jag har det och vad jag ska undvika att äta och dieter osv sov.. Träffade en dietist direkt när jag blev inlagd men då var jag ju mer eller mindre i förnekelse fortfarande att jag skulle ha diabetes var ju omöjligt tänkte jag. För knappast så en diabetiker kan gå på ett 5:2 diet schema som resten av Sverige om det ska vara någon sorts balans på blodsockret tänker jag..
Fick träffa en läkare sist som var en ST läkare alltså en inte färdigutbildad. På något vis var hon den jag hade lättast att snacka med fast hon inte hade svar på mer än hälften av mina frågor kändes hon ärligt intresserad och tog mig på allvar. Kanske är för att hon är ny som hon var väldigt ivrig att få patientfall tänkte jag.
Har inte kunnat fokusera på studierna förra kursen och har därför omtenta nästa vecka på den.. Har svårt att ta mig till skolan också då det många dagar känns som att inget spelar så stor roll längre. Skulle inte längre gå på tabletter som jag gjorrt nu i några månader då jag behöver mer insulin än vad kroppen kan producera tydligen, kan vara därfölr jag känner mig sliten och hängig och kanske hör ihop med humöret också.. Eller är det så att jag kommit till någon depression för det är först nu jag inser hur diabetesen påverkar mig.. Känns väldigt surt nu i mycket i alla fall. :( Nu är klockan 03:52 och jag har lektion 9 men känns som jag bara skulle vilja sätta mig på ett plan som tar mig långt bort från allt som har med diabetes och studier att göra nu.. Imorgon är det dags för mig att åka hem till Karlskrona och ta fler prover på onsdag på sjukhuset..
/Niklas

Välmående.. Det är ett ord som jag inte känner igen riktigt just nu.
I några veckor har jag känt mig väldigt nere och kan väl hålla skenet uppe på ytan men stundtals mår jag inte bra.
Det känns som att det blir sämre och sämre och jag blir mer och med nere. Förra veckan var det stunder då jag inte lämnade lägenheten för att gå på föreläsningar för att jag inte kände för att träffa människor alls. Jag är ju egentligen en väldigt social person som gillar att umgås med människor och är van vid att altid att ha människor runt mig. Därför är det väldigt väldigt ovant och olustigt för mig att känna så här. Det som är svårt är att jag inte kan säga vad det är som får mig att må dåligt heller.

Mamma trodde det kunde vara något med mina värden och diabetesen, kanske en bieffekt av något eller att jag skulle behöva B12 vitaminer kanske. Försökt komma i kontakt med sjukvården i Karlskrona nu i flera dagar men helt omöjligt.. Jag har ingen riktigt bra relation till någon där på diabetesmottagningen då de inte förstår alls hur det är att vara ung och att ha diabetes och de känns väldigt dömmande varje gång jag är där. Så när jag väl hör av mig till dom är det en stor grej för mig för det är ju inte så att jag egentligen vill höra av mig utan jag gör det för jag måste. Ringt dom flera dagar och mailat och och lämnat meddelande på telefonsvarare men ingen som hör av sig, anledningen till att jag hör av mig dit är för att det är de som har min journal och ögonbottensbilder och de tyckte det var bäst att jag gick kvar där sa dom sist jag var där. Kan ju vara en fördel om man kan kontakta dom då...
Får försöka kontakta någon diabetesläkare i Växjö så fort som möjligt. Och om värdena är normala får jag se på andra lösningar för att försöka må bättre.

Jag jobbar mycket nu också, hela Oktober månad är fullbokad av åtaganden och jobbar varje helg nästan oftast fredagar på fritidsgården. Det är väldigt givande men måste skära ned på jobbet också, jag orkar inte ha en så full kalender hela tiden som jag har. Det är inte jag och det gör inte att jag mår bättre av att jag känner mig stressad hela tiden, så mycket som jag jobbar nu är extrapengarna för 4 helger inte värda det som det känns nu utan jag behöver må bättre först innan jag kan jobba så mycket i fortsättningen. Får väl skära ned till 1 helg i månaden helt enkelt kanske som det känns nu..

Med ordförandeskapet i nationen medför det att man jobbar en del helger på studentbaren och har möten med medlemsföreningarna och såna saker utöver veckomötet. Det tycker jag inte tar så mycket tid och jag stormtrivs med nationen, ett härligt gäng där det känns som att alla är välkomnande och gillar alla.

I skolan nu är det sjukt mycket med drogkursen, det här är första gången jag inte alls tror jag kommer klara tentan, det är för mycket fakta och sen med att jag mår rätt dåligt nu kan jag inte riktigt fokusera som man måste kunna känns det som.Tentan är nästa vecka och jag kan ingenting känns det som, jag vet inte riktigt vad jag gör eller har gjort i 3 år snart heller utan från och med år 2 så har det nästan blivit att jag ska bara gå kvar för att få en examen som gör mig mer konkurrenskraftig på arbetsmarknaden har det känts som men sen vet jag inte vad jag ska jobba med efter och det är ju också rätt skrämmande då det närmar sig snart.. Men är väl bäst att ta en dag i taget antar jag..

Just nu känns det som det mesta i livet är en motgång och sen vet jag inte riktigt hur jag ska tackla det eftersom jag inte kan säga vad som är fel och därför känns det svårt att prata om det, för känns dumt att jag inte vet vad det är..

/Niklas

Hej!

nu kändes det som att det var dags för mig att skriva av mig igen.

Vad har hänt sen sist då? Jo jag är ju tillbaks i Växjö igen, pluggar sista året nu. Framtiden gör sig påmind
och jag har ingen aning om vad jag ska göra efter den här utbildningen som är förknippat med den
då jag oftast känner att jag inte vet vad jag lär mig. Förstå mig rätt, jag klarar tentorna och är med på föreläsningarna men känns som det är mycket flummigt och finns 111 olika förklaringar till allting.. Men jag antar också att det är så det är med människor också vi alla är ju olika och folk har väl försökt komma på olika förklaringar till varför folk gör som dom gör och är som dom är sen Freuds tid. Nu läser jag en drogkurs, här är det inte flummigt utan ren fakta om allt från olika droger till mediciner så för tillfället undrar jag om jag inte gått fel ibland och hamnat på farmacept programmets föreläsning. Intressant men väldigt svårt så vi får väl se hur tentan går där!
Å andra sidan så är det 9 månader kvar på min utbildning så är väl bäst att leva en dag i taget och allt annat löser sig väl på något vis.

Lämnade in min ansökan till polishögskolan i söndags och fick en bekräftelse igår på att den mottagits och att jag var behörig att söka, var ju trots allt därför jag läste samhällskunskap i somras. Nu får det bära eller brista helt enkelt! Vore ju grymt kul om jag någon gång skulle komma in på polisutbildningen.

Igår var jag på bordershopen med nationen, trevlig resa med härliga människor! Dock väldigt lång busstur! Idag satt jag och kollade på en powerpoint om skadorna alkohol för med sig vid ett missbruk och när jag sitter där tänker jag "Skulle inte köpt så mycket igår!" Samtidigt vet jag ju också att skadorna som beskrivs på bilderna är vid ett långvarigt missbruk och det befinner jag mig inte i.

Idag har jag mått rätt dåligt, känner mig rätt nere men kan inte svara på varför jag gör det. Jag är oftast en rättså glad prick tror jag i alla fall. Jag hade skola 10-16 och var där hela dagen även fast jag funderade på att bara gå på eftermiddagen men tog mig i kragen och gick dit på morgonen.
Ett gäng kollar på film hos Calle nu men jag skippade det ikväll,tänkte jag nog inte är så roligt sällskap idag då jag inte känner mig glad.

Idag har jag känt av min diabetes vilket jag inte brukar göra, jag gillar inte min diabetessjuksköterska alls jag har hemma i Karlskrona. Ingen jag kan prata med överhuvudtaget. Om Gustav Wasa hade diabetes har vi samma sjuksköterska för hon lever kvar i tanken att det är det århundradet! Det blir ingen bra relation då hon känns dömmande och nedlåtande varje gång jag varit där nästan.. Funderar på om jag ska försöka gå till någon här i Växjö istället även fast jag är här en kort period till kanske det är värt det.

Imorgon blir det att jobba på fritidsgården igen, det var ett tag sen, kul att träffa kidsen igen!
Hoppas jag mår bättre imorgon än vad jag gör idag. På lördag blir det fest med styrelsen det kommer nog bli kul!
Hoppas ni har det fint där ute i världen mina vänner och tack för visat intresse.
/Niklas

Lite som titeln är hur jag får se det senare, Ny diabetesmedicin inhandlad för en mindre förmögenhet så rätt bittert för tillfället som det alltid är när jag lämnar apoteket med visa kortet i handen nu för tiden. Diabetes är ingen höjdare, jag är ju inte världens bästa diabetiker heller kanske men försöker göra mitt bästa och jag sköter mig betydligt bättre nu än jag gjort innan.. Kanske var för att jag var i något sorts förnekelsestadie på något vis. Jag ville ju inte ha den här sjukdomen och ville leva som jag alltid gjort men insåg att det går kanske inte alltid. Nu har jag lärt mig känna igen tecken både när jag har högt blodsocker men även lågt och hur jag ska agera. Innan kallades den åldersdiabetes och har nu bytt namn till "typ 2" nu när jag sitter med min bittra humor tänker jag "Den drabbar överviktiga,gravida,gamla och mig" jag är en lagom tjock kille i sina bästa år som Karlsson på taket säger.  Har gått ned 10 kg nu på 3 månader så det är ju alltid något. Jag har vägt lite för mycket innan mot hur mycket jag velat väga men samtidigt är jag inte överviktig så att det skulle förklara diabetesen. Äh dumt att spekulera i det då det finns så många anledningar till varför just jag drabbades.. Man får se det positiva i eländet det är ju inte någon sjukdom som cancer, jag har förhoppningsvis många år framför mig.

Haft några dagar nu där det känts lite halvdeppigt, vet inte riktigt varför. Tänkt en del på misstag man gjort tidigare i livet samtidigt som jag vet att det inte går att ändra det som är gjort så är det svårt att blicka framåt ibland och även leva i nuet fast det är det jag måste försöka.
Blev inringd på jobb nu för någon blivit sjuk, är alltid bra med extra pengar antar jag. Jobb helgen närmar sig, lite annorlunda att jobba helg då det var ett tag sen jag gjorde det.
Nej jag behöver en förändring i mitt liv, någon positiv förändring eller nyhet som ändrar mitt liv. Ibland kan man känna igen sig i en grej jag hörde "Hjulet snurrar men hamstern är död".
Tror det är dags för en weekend tripp innan Århus helgen också!
Ok mina vänner vem är på? 
hitta spontaniteten inom er!!

Nu måste jag bege mig mot jobbet, vem vet det kanske är idag som förändringen sker?

/Niklas

Natten till tisdag är här och jag har nu officiellt klarat min första vecka på Komvux. Jag läser 5 veckors heltidstudier samtidigt som jag sommarjobbar på Ica för det var enda sättet att jag skulle hinna plugga upp Samhäll A i tid nog för att kunna skicka in en ansökan till Polishögskolan.
Jag tänkte inte att det skulle vara så intensivt som det faktiskt är.. Spenderade över 9 timmar i lördags med att´plugga och skriva arbete. Jag som alltid varit rätt skoltrött av mig kan ändå tycka det är rätt kul nu och förstår saker på ett annat sätt än när jag var 17 år och höll på med kursen halvhjärtat samtidigt som jag ändå vill bli klar med den här kursen och inrikta mig på nästa utmaning i min väg för att kunna skicka in ansökan.Gillar det här att kunna sitta hemma och ha igång en spotifylista med lite skön musik, känns som det passar mig mer än ett stelt klassrum. Jag pluggar ju mycket bättre med musik och har det igång vart jag än är känns det som, där är vi ju alla olika.

Är ju en del intyg som ska skaffas, alltifrån simintyg till synintyg. Det är väl rätt logiskt antar jag då en polis borde kunna simma så det inte är 2 personer som ropar på hjälp plötsligt, en som är i vattnet på väg att drunkna och en polis som står på en brygga och skriker på hjälp också pga att polisen inte kan simma, Man ska kunna simma 25 meter ryggsim utan att använda armarna, tycker jag låter rätt svårt när man aldrig varit fisken i vattnet?! och om jag ser någon som är i nöd i vattnet inte tänker jag då simma ryggsim till personen! Fast lagom tjock som jag är nu trots jag är på en stadig kurva och går ned i vikt så flyter jag väl som en tunna ändå framåt kanske!   .  Och att en polis kan se är ju rätt väsentligt också.. Ja det är ju rätt logiskt.. vad skulle hända annars, polisen kunde simma men simmade förbi personen som var i nöd kanske så det blev fel på det sättet   
 

Nervositeten kommer mer och mer för den här ansökan, fast jag vet det inte är någon mening att oroa sig för det leder ingenvart och jag försöker tänka som titeln på det här inlägget. "Oroas inte över framtiden den den kommer nog ändå". Jag vill ändå tro att jag skulle bli en bra polis som är rättvis och jag vill tro att jag har en god människosyn,jag vill se det goda i människor oftast och tror att folk kan förändras i många avseenden. Redan i högstadiet visste jag att det var det jag ville med mitt liv men inte på vilket sätt riktigt. Blev omvårdnadsprogrammet och sen jobb i hemtjänsten. Och nu några år senare började jag på universitetet fortfarande lika vilsen om yrke men var fortfarande bara säker på att jag ville hjälpa människor på något sätt. Jag har mött många underbara människor under min tid på universitet som ger mig mycket glädje och skratt, inte bara från nationen utan även från klassen och folk som jag lärt känna på andra sätt som har lett till att jag är den personen som jag är idag och till er är jag tacksam.

Sen för några månader sen var det plötsligt tydligt för mig när någon sa till mig "Du ska inte söka till polisen då? det hade nog varit något för dig" som jag tänkte mer och mer på det i några veckor att det kanske inte var så tokig idé, Jag fattade beslutet att det skulle jag banne mig göra det är ett yrke jag kan hjälpa folk inom och förändra så jag skrev in mig på komvux i Maj och här är jag idag! Vi får väl se om jag kommer in någon gång, men måste försöka. När jag jobbat som figurant för polisstudenterna har jag sett poliser som är 40 år som börjat så finns ju tid och jag vill inte sitta där när jag är gammal och tänka "Tänk om jag skulle sökt" så nu kör jag ! Jag söker på för man ska nog ha lite tur också och vem vet till slut kanske jag kommer in på  . Skönt att ha skrivit av sig lite om tankarna, tack för visat intresse och på återseende hoppas jag! :)
/Niklas

Ännu ett arbetspass är avklarat, idag gick dagen väldigt snabbt och det var inga sura miner hos någon kund idag trots det ihärdiga regnet.
Jag satt i min kassa och det var ej någon kö när jag plötsligt ser en man komma åkande på en permobil, och han skriker "Hindhi! Kul att se dig!!" och vill skaka hand. Jag har aldrig sett mannen innan och de enda som kallar mig Hindhi är kidsen från fritidsgården där jag jobbar. Men

Mannen är rätt överviktig och ser ut att ha trimmat den här permobilen till max då den kommer väldigt snabbt förbi glassfrysen som är placerad en bit bort från kassan och nästan välter ned godiset som står precis innan kassan. Hade det inte varit för att mannen hade ett säkerhetsbälte på rullatorn hade han nog gett kortterminalen en dansk skalle då han hade lite problem att stanna i all sin iver. Härligt glad man som gjorde min dag rätt rolig när jag tänker efter!  Såg ut att gå ungefär så här snabbt genom butiken  

Idag åker många till Bråvalla festivalen som hålls i Norrköping, runt 50 000 personer närmare bestämt.
Hade en kund från Östergötland idag det hörde jag på dialekten och så berättade hon att de var nere i sommarstugan och nu var det storhandling. Ja om 50 000 personer åker till Östergötland kan jag förstå att några flyr därifrån när invasionen av partaj sugna ungdomar som ska till Bråvalla kommer tänkte jag.

Jag har pratat med Niclas om att åka bort också över helgen, kanske till Göteborg? Dock är det ju det här med sovplats.. De jag känner i Göteborg hade besök eller andra planer i helgen så kanske får fundera på Köpenhamn eller något annat alternativ om det ska bli en resa till helgen. Jag vet inte vad det är som lockar med danskar och varför jag känner mig som hemma där väldigt lätt, är det deras välkomnande och öppna sida? att det är mycket mer humor för dom eller är det språket? möjligheterna är många men det känns så bra när jag är där nere och skulle vara kul att flytta dit efter examen och pröva hur livet är där. Det kanske är så att gräset bara ser ut att vara grönare på andra sidan bron?
Skulle även gå och köpa ny diabetesmedicin idag, "Nej tyvärr jag har sålt den sista medicinen precis" lät ungefär som att gå till charken och få höra "Prästost? Nej tyvärr den är slut!" Jaja en dag hit eller dit utan mina ockerdyra tabletter gör väl inte så mycket, kan jag leva i flera månader utan att veta om att jag har diabetes kan jag nog klara ett dygn.

Ligger här i sängen och lyssnar på musik och någon låt som fastnat och väcker tankar är "Höga gärdet" från filmen Änglagård.

Jag har funderat en del på att åka och hälsa på släkten i landet också, var längesen jag träffade mormor nu (5 år) och farfar var 1 år sen nu också. Jag kommer ihåg när jag åkte upp och skulle överraska mormor när hon fyllde 80 år, var nog i slutet av gymnasiet för jag hade skägg då. Stod i trappen med min kusin och ringde på dörren och dörren öppnades och mormor brister ut i ett leende och säger "Nej men nu är det någon som glömt berätta något, Kristina vilken stilig karl du har hittat!" Sa till henne att det var Niklas och fick till svar "Niklas.. Niklas.. Ja nu ser jag det ju!". Efter det fick det bli en rakning så jag inte kände mig som Al-Qaida i Norrland då min egen mormor inte ens kände igen mig direkt utan trodde jag var min kusins nya kille. Idag är mormor rätt snurrig sägs det men man vet ju inte hur lång tid folk lever vare sig folk är unga eller gamla och det är alltid skönt att träffa folk innan något liv plötsligt avslutas och man står där med minnen och någon klump i halsen och tanken "Jag skulle nog ha åkt kanske".

Jag ringde och gratulerade min farfar och föreslog att jag skulle åka dit någon helg och hälsa på släkten i Varberg. "Ja det kan bli lite svårt kanske, jag är ju inte hemma så mycket under sommaren" så frågade jag vart han var då "Nej jag är hos min flickvän då". Hon bor 15 minuter i bil från min farfar tänkte jag så jag vet inte riktigt om det blev lite snurrigt för han där! Haha!
Men några resor blir det i sommar så bara hojta till om ni vill ha besök så ska jag försöka hitta en lucka i mitt schema för ett stopp!
Ha det fint där ute! :)
/Niklas

Hej där ute!

Var tvungen att skapa en ny blogg för att ja.. Ni som känner mig vet att minnet inte är min starka sida. Innan kallades ju diabetes typ 2 som jag har för åldersdiabetes jag undrar jag om jag inte fick en sväng av demens på köpet i förtid också ibland haha  .  Jag har nu tagit mina sommarkläder och förflyttat mig till mitt rum på Knösö, det är oerhört skönt att vara tillbaks vid havet igen. När jag bodde här uppskattade jag nog inte det alls på samma sätt som jag gör nu när jag bor i Växjö. Här kan man åka inlines med vännerna på cykelvägarna längs havskanten och känna en frisk bris! I Växjö kan man åka intill insjön trummen och känna en doft av reningsverk mer eller mindre så 1-0 till Karlskrona.

Jag har nu börjat jobba på Maxi i kassan, jag hade ändå en bild av att sitta i kassan som rätt enformigt och tråkigt men jag är positivt överraskad då det finns mycket roliga människor men också osköna människor som man möter på en dag! Som ni alla sett så bläddrar kassören/kassörskan panikartat i olika blad där man ska hitta koder till de olika varorna och så gör även jag givetvis. Jag frågade en kund vad en frukt var för någon sorts frukt då jag inte sett den innan, kunden svarade (Sharonfrukt) efter den frukten stod kunden och artikulerade "Det där är en tomat, det där är en gurka, det där är en kiwi" och artig som jag försöker vara som person så svarar jag "tack" på varje frukt hon nämner så att hon kände sig extra duktig när hon minsann upplyser en kassör om frukter i en väldigt nedvärderande ton. Det jag egentligen tänkte när hon började med det var "Undrar hon hon skulle reagera om man satte upp skylten där det står: Nästa kassa tack". 

Midsommar firades hos Calle, blev en riktig succé med trevliga gäster och god stämning!
Det är rätt speciellt att bo hemma igen, det är skönt att det oftast finns mat i kylen och trevligt att umgås med familjen också men ändå ovant att inte göra de här spontana påhitten som man gör på campus. Här är det mer när vännerna börjar jobba dagen efter och vad folks flickvänner planerat som styr spontaniteten och tider för det men det är väl så det blir sen kanske.
Jag tillbringar mycket tid på mitt rum och jag har precis börjat läsa upp Samhäll A inför polisansökningen till hösten så jag kan bli den indiska Gunvald Larsson i framtiden. Då veckodagarna på något vis flyter ihop har det blivit viktigare och viktigare att göra roliga saker på helgerna så att dagarna skiljs åt känner jag. Har snackat med Niclas om att åka någonstans till helgen.
Närmare destination återkommer jag med! Det här var en summering av vad som hänt sen jag kom till Karlskrona för att spendera sommaren!
Imorgon är det dags för ännu en dag där jag möter kupongjägarna på Maxi och jag är mer redo än någonsin med att bläddra efter olika koder i kassan och hitta nya guldklimpar bland kunderna som det går att skämta med!
Ha det gött där ute så kommer en ny update inom en inte allt för avlägsen framtid!
/Niklas