Idag är jag 28 år, vi flyttade till Knösö när jag var 4 år. Jag började på dagiset som låg på gatan här i det nybyggda området. Jag var väldigt bitter över att börja här från början då jag kom från ett större dagis tidigare där det fanns flera avdelningar och framförallt så fanns det en lekhall och cyklar när man skulle vara utomhus för redan då hade det börjats med att alla skulle vara ute desto mer. Jag försökte bygga kojor av stolar och lägga filtar över men fick reda på att det fick man minsann inte göra för då kunde stolarna gå sönder. Varför har man stolar på dagiset om man inte får använda dem kommer jag ihåg att jag argt tänkte.

För er som missat det här så har jag aldrig varit riktigt den där fantasten av att vara utomhus. Redan på dagis kastade jag in de där hemska galonbyxorna i torkskåpet och sa att mina måste vara kvarglömda hemma i ett tappert försök om att få stanna inne. Jag var modig, jag sa emot förskolelärarna och sa att jag inte skulle gå ut.  I 9 fall av 10 så slutade det med att jag fick gå ut ändå fast utan stövlar och galonbyxor så jag såg det delvis som en seger vill jag minnas.

Det hände även titt som tätt att jag tog löpet hem till mitt hus som låg 40 meter längre upp på gatan när jag såg en chans att grinden var öppen för jag inte ville vara på dagis. När min mamma kom hem från jobbet så satt jag där på trappen glad över att hon kommit hem och att jag rymt från dagiset som resulterade i att hon fick gå ned och säga att jag var hemma.

När jag var på dagis så var jag rätt våghalsig av mig och hoppade från tak i lekparken för det gjorde de andra ju. Igår nu när vi är 28 år var vi vid en badplats där det finns en trampolin 1 meter ovanför vattenytan och mina vänner gjorde volter och försökte göra dubbelvolter och liknande. Vi blev rejält uppläxade av några grabbar i 12 års åldern som gjorde 3 ggr mer volter än vad vi gjorde i luften och sen även från en 5 meter hög trampolin då vi stod som några fågelholkar och kollade imponerat.

När vi var yngre tänkte viinte att det finns en överhängande risk för att man kunde skada sig.Då var det verkligen att man levde i nuet och dag för dag.  Idag känns det som man får ställa sig i slutet av trampolinen och försöka få rejält med svung eftersom vi är betydligt tyngre än tidigare. Idag är vi glada om man lyckas göra en halv volt innan magplasket ned i vattnet är ett faktum av den enkla anledningen att vi är fegare nu än när vi var yngre. Idag kan jag slå vad om att folk nästan tänker "Om jag hoppar kan jag bryta benet. Bryter jag benet måste jag vara sjukskriven från jobbet och värst av allt då måste jag fylla i blanketterna från försäkringskassan så jag går nog tillbaks till 1 meters trampolinen istället"

Så kunde det se ut när jag var ung, idag är det annorlunda då man måste ta hand om sig själv och livet bjuder på större utmaningar än att klättra över ett staket på dagiset eller smita genom en grind. Det kan faktiskt vara så att man var modigare som barn och sa ifrån på ett helt annat sätt. Idag muttrar man och sväljer en del som känns irreterande. Det typiska svenska sättet oavsett om vi är på resande fot eller är här hemma i Sverige, det tar emot för oss att ge kritik, för många är det jobbigt att skicka tillbaks maten på restaurangen utan då petas det lite och muttras och när frågan om allt var bra kommer från servitrisen så säger folk "Ja" men tänker att de aldrig mer kommer gå dit. På ICA muttrar folk när folk står för nära med kundvagnen, Vi är nog det enda landet som har markeringar med tejp runt en bankomat pga säkerhet men också för att signalera "Här är min sfär, kom inte in innanför den"

Varför är man då modigare som barn? kanske det är för att ett barn är mer oskyldigt? Om ett barn är ärligt kan det tas som charmigt och roligt vilket det inte tas som charmigt om en vuxen hade sagt samma sak utan då är det bara framfusigt och märkligt.

Nä jag tror på att folk generellt sett ska våga mer. Ta kontakt med den där tjejen du spanat in! , Är maten inte god på en restaurang säg inte att den är det när de frågar eller ännu bättre skicka ut den själv innan frågan kommer, Våga hälsa på människor gör inte det där vanliga att kolla i telefonen eller upp i taket av osäkerhet främling eller om det är någon ni känner ett hej är väldigt trevligt! Där är barn ett föredöme men även pensionärer är väldigt duktiga på att hälsa.

Nä det är väl ett av löftena till mig själv, i från och med idag ska jag våga mer!

För nästan alla som läser det här inlägget är vänner en självklarhet, vi har alla dem. En del vänner anser man som närmre och en del inte stå en lika nära och en del är väl till och med i valet och kvalet om man tycker man är bekant med dem eller vänner. Jag har vänner som hängt med under min uppväxt sen jag var 4 år samt vänner som tillkommit under tiden. Jag skattar mig lycklig som har så fina människor i mitt liv, Vi är rätt olika och har en del olika intressen men vi kompletterar varandra och har givetvis en hel del gemensamma intressen också. 

Vänner ska ge en energi och inte suga ut den, jag känner att mina vänner hjälper mig att utvecklas till en bättre person och ger mig nya perspektiv på livet. Många av mina vänner träffar jag inte så ofta som jag skulle vilja göra. när vi var unga var det så lätt att hitta på saker någorlunda spontant då man kunde vakna samma morgon och tänka "Nu är det en baddag!". Idag är det familjeliv,tentor och andra vuxna saker som sätter stopp för spontaniteten och som ser till att det inte är möjligt att träffas så ofta. Det är ju naturligt i livet att bli vuxna och folk träffar partners och bildar familjer. Jag gillar att mina vänner ändå tar sig tid att träffa sina vänner i sin närhet trots att livet ser annorlunda ut idag med mer stress och andra levnadsvillkor och för många i min närhet är det inte bara sitt eget schema och sig själva de har att tänka på utan även partners scheman och barns med förskolor och idrottsträningar och allt som hör till. 
Jag Har mött fantastiska människor i mitt liv och jag finns här för mina vänner och tror nog att de finns här för mig också. :)

När det kommer till goda vänner så behöver det inte vara så att man träffas eller ens pratar någon gång i veckan, för när man väl träffar någon av de där goda vännerna så är det så okomplicerat. Självklart har vi alla utvecklats under tiden som gått mellan när man träffades sist då utveckling sker hos varje person vare sig personen vill eller inte varje idag i varje människas liv. Idag har jag funderat på vilka fina vänner jag har runt mig och hur härligt det är när vi alla samlas och umgås både på planerade aktiviteter som svensexor men även som spontana dagar vid stranden på sommaren!

Idag har jag spenderat dagen på stranden med Anders,Gustav,Johan och sen åt vi mat tillsammans med Per och Victor som kom på kvällen, här kommer en liten presentation av dem jag umgåtts med och haft kontakt med idag som förgyllt den här dagen!

Anders Gustavsson: Här har vi grabben som stod och stretchade på fotbollen under uppvärmningen utan att röra på sig och skrattade när man påtalade det för honom samtidigt som han sa "Oh vad det spänner".  Flyttade till Norge när han var 10 och återkom senare med en flytt tillbaks till Sverige och i bagaget hade han roliga historier om norrmän och skrek numera "Det är Kårner! Eller jag menar hörna" vid fotbollsträningar som han kom och tränade med sitt gamla fotbollslag. Ännu idag har Anders lite svårt att skilja svenska från norska fast nu har han blandat in engelskan för att förvirra det ännu mer för sig själv och för oss.
Anders är en person jag beundrar mycket, han har den sociala förmågan att vara underhållande och bjuda på sig själv och se något roligt i allting kring honom och har mängder med historier om vad han varit med om. Samtidigt finns det ofta något att tänka på och det går att se ett budskap mellan de där historierna och Anders har även en seriös sida som kommer fram där det går att prata väldigt lättsamt om allt från politik relationer och andra saker man tänker på. Vi ses inte så ofta som jag skulle vilja men när vi väl ses så är det okomplicerat och  då är det som om det var några veckor sen vi träffades. Det är även svårt att veta hur Anders ser ut varje gång man ska träffa han då han är lite av en kameleont med sitt långa skägg och långa hår. Ibland ser han ut  att ha föryngrats 10 år när han rakat sig och klippt sig och ibland ser han ut att vara 10 år äldre än oss andra.
   

Victor Kronström: Lärde känna Victor via Andreas Blixt, Victor var en soffpotatis som oss andra men började träna och är idag en hunk med mycket muskler medans vi andra är kvar i diskussionerna om vilken dip till chipsen som är godast idag. Några av Victors kännetecken är hans facination för sura drinkar och för stället Sticky Fingers i Göteborg.Imperiet, Charta 77, Ebba Grön och Rise Against och Håkan Hellström är också något Victor uppskattar att lyssna på. Grabben som ser till att Karlskronas invånare får så gott dricksvatten som möjligt och är en av de människor jag ringer till först när jag kommer hem till Karlskrona för att Victor gärna hittar på saker och mycket känns som ett äventyr när Victor är med då han är en spontan och glad grabb som är en frisk fläkt i min umgängeskrets!
  
 

Gustav Andersson: Grabben jag stack en sista minuten resa till Sunny Beach med! Killen som har ironi och sarkasm som ett vapen och har och ett av Karlskronas största fiskeinteresse. En grabb som delar mitt filmintresse och som kan göra Karlskronas bästa hamburgare! Gustav tycker om snabba bilar och har en dold talang för poker och att bygga carports!

Johan Edegård: En av Karlskronas civilingenjörer som jobbar med kvalitégranskning. Har ett stort fiskeintresse och kan lätt prata timvis om det. Lärde känna Johan på gymnasiet, ännu en av mina vänner vars sällskap jag uppskattar mycket! Johan har en väldigt positiv syn på livet och vågar tänka på framtiden och vi diskuterar ofta om hur vi tror livet kommer bli.  En kille som är social och som uppskattar humor och är inte rädd för att bli ifrågasatt och uppskattar givande diskussioner. Förkärlek för Australien och allt som har med skaldjur att göra!

Per Szulc:En grabb som alltid har nära till ett skratt! Social kille som håller Karlskrona tryggt om nätterna när han patrullerar. Att svara på sms är inte hans bästa talang men han har visat sen husköpet med sin fru Patricia att han är en duktig snickare och har många dolda talanger. Per och jag spelade handboll tillsammans i vår ungdom och vi var de minsta och tunnaste i laget, som ni säkert förstår satte vi inte stopp för många när de kom i full karriär på den tiden.Sinn Fenn & Ebba Grön är något som ligger Per varmt om hjärtat.  
Tack för ni finns i mitt liv grabbar!

/Niklas