Välmående.. Det är ett ord som jag inte känner igen riktigt just nu.
I några veckor har jag känt mig väldigt nere och kan väl hålla skenet uppe på ytan men stundtals mår jag inte bra.
Det känns som att det blir sämre och sämre och jag blir mer och med nere. Förra veckan var det stunder då jag inte lämnade lägenheten för att gå på föreläsningar för att jag inte kände för att träffa människor alls. Jag är ju egentligen en väldigt social person som gillar att umgås med människor och är van vid att altid att ha människor runt mig. Därför är det väldigt väldigt ovant och olustigt för mig att känna så här. Det som är svårt är att jag inte kan säga vad det är som får mig att må dåligt heller.

Mamma trodde det kunde vara något med mina värden och diabetesen, kanske en bieffekt av något eller att jag skulle behöva B12 vitaminer kanske. Försökt komma i kontakt med sjukvården i Karlskrona nu i flera dagar men helt omöjligt.. Jag har ingen riktigt bra relation till någon där på diabetesmottagningen då de inte förstår alls hur det är att vara ung och att ha diabetes och de känns väldigt dömmande varje gång jag är där. Så när jag väl hör av mig till dom är det en stor grej för mig för det är ju inte så att jag egentligen vill höra av mig utan jag gör det för jag måste. Ringt dom flera dagar och mailat och och lämnat meddelande på telefonsvarare men ingen som hör av sig, anledningen till att jag hör av mig dit är för att det är de som har min journal och ögonbottensbilder och de tyckte det var bäst att jag gick kvar där sa dom sist jag var där. Kan ju vara en fördel om man kan kontakta dom då...
Får försöka kontakta någon diabetesläkare i Växjö så fort som möjligt. Och om värdena är normala får jag se på andra lösningar för att försöka må bättre.

Jag jobbar mycket nu också, hela Oktober månad är fullbokad av åtaganden och jobbar varje helg nästan oftast fredagar på fritidsgården. Det är väldigt givande men måste skära ned på jobbet också, jag orkar inte ha en så full kalender hela tiden som jag har. Det är inte jag och det gör inte att jag mår bättre av att jag känner mig stressad hela tiden, så mycket som jag jobbar nu är extrapengarna för 4 helger inte värda det som det känns nu utan jag behöver må bättre först innan jag kan jobba så mycket i fortsättningen. Får väl skära ned till 1 helg i månaden helt enkelt kanske som det känns nu..

Med ordförandeskapet i nationen medför det att man jobbar en del helger på studentbaren och har möten med medlemsföreningarna och såna saker utöver veckomötet. Det tycker jag inte tar så mycket tid och jag stormtrivs med nationen, ett härligt gäng där det känns som att alla är välkomnande och gillar alla.

I skolan nu är det sjukt mycket med drogkursen, det här är första gången jag inte alls tror jag kommer klara tentan, det är för mycket fakta och sen med att jag mår rätt dåligt nu kan jag inte riktigt fokusera som man måste kunna känns det som.Tentan är nästa vecka och jag kan ingenting känns det som, jag vet inte riktigt vad jag gör eller har gjort i 3 år snart heller utan från och med år 2 så har det nästan blivit att jag ska bara gå kvar för att få en examen som gör mig mer konkurrenskraftig på arbetsmarknaden har det känts som men sen vet jag inte vad jag ska jobba med efter och det är ju också rätt skrämmande då det närmar sig snart.. Men är väl bäst att ta en dag i taget antar jag..

Just nu känns det som det mesta i livet är en motgång och sen vet jag inte riktigt hur jag ska tackla det eftersom jag inte kan säga vad som är fel och därför känns det svårt att prata om det, för känns dumt att jag inte vet vad det är..

/Niklas

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I somras pratade jag med en polis som sa att med det yrket jag hade med ungdomar kunde jag se en skillnad många år framåt för en ungdom möjligtvis och kanske inte just idag. Jag hoppades att det han sade stämde, med facit i hand idag kan jag ge han r...

Jag blev intervjuad för en C uppsats igår som handlade om diabetes och mötet med första mötet med sjukvården efter diagnosen ställts. Jag blev ombedd att berätta om min diabetes och hur den ser ut.   LäkarenJag berättade om att jag inte har så bra re...

Bjuder på en skön låt kopplad till ämnet för dagens inlägg att lyssna på samtidigt som ni läser så tryck på play  om ni har spotify. :) Både jul och sommarsemestern känns avlägsen för de flesta och inte runt hörnet inom en snar framtid och något fö...

Längst ned på inlägget finns lite sköna låtar som jag lyssnat på mycket nu som jag gillar som ni kan börja med att sätta igång innan ni läser vidare! Med det sagt fortsätter jag skrivandet såhär. Precis som titeln säger så skriver jag även av mig f...

Idag är jag 28 år, vi flyttade till Knösö när jag var 4 år. Jag började på dagiset som låg på gatan här i det nybyggda området. Jag var väldigt bitter över att börja här från början då jag kom från ett större dagis tidigare där det fanns flera avdeln...