Välmående.. Det är ett ord som jag inte känner igen riktigt just nu.
I några veckor har jag känt mig väldigt nere och kan väl hålla skenet uppe på ytan men stundtals mår jag inte bra.
Det känns som att det blir sämre och sämre och jag blir mer och med nere. Förra veckan var det stunder då jag inte lämnade lägenheten för att gå på föreläsningar för att jag inte kände för att träffa människor alls. Jag är ju egentligen en väldigt social person som gillar att umgås med människor och är van vid att altid att ha människor runt mig. Därför är det väldigt väldigt ovant och olustigt för mig att känna så här. Det som är svårt är att jag inte kan säga vad det är som får mig att må dåligt heller.

Mamma trodde det kunde vara något med mina värden och diabetesen, kanske en bieffekt av något eller att jag skulle behöva B12 vitaminer kanske. Försökt komma i kontakt med sjukvården i Karlskrona nu i flera dagar men helt omöjligt.. Jag har ingen riktigt bra relation till någon där på diabetesmottagningen då de inte förstår alls hur det är att vara ung och att ha diabetes och de känns väldigt dömmande varje gång jag är där. Så när jag väl hör av mig till dom är det en stor grej för mig för det är ju inte så att jag egentligen vill höra av mig utan jag gör det för jag måste. Ringt dom flera dagar och mailat och och lämnat meddelande på telefonsvarare men ingen som hör av sig, anledningen till att jag hör av mig dit är för att det är de som har min journal och ögonbottensbilder och de tyckte det var bäst att jag gick kvar där sa dom sist jag var där. Kan ju vara en fördel om man kan kontakta dom då...
Får försöka kontakta någon diabetesläkare i Växjö så fort som möjligt. Och om värdena är normala får jag se på andra lösningar för att försöka må bättre.

Jag jobbar mycket nu också, hela Oktober månad är fullbokad av åtaganden och jobbar varje helg nästan oftast fredagar på fritidsgården. Det är väldigt givande men måste skära ned på jobbet också, jag orkar inte ha en så full kalender hela tiden som jag har. Det är inte jag och det gör inte att jag mår bättre av att jag känner mig stressad hela tiden, så mycket som jag jobbar nu är extrapengarna för 4 helger inte värda det som det känns nu utan jag behöver må bättre först innan jag kan jobba så mycket i fortsättningen. Får väl skära ned till 1 helg i månaden helt enkelt kanske som det känns nu..

Med ordförandeskapet i nationen medför det att man jobbar en del helger på studentbaren och har möten med medlemsföreningarna och såna saker utöver veckomötet. Det tycker jag inte tar så mycket tid och jag stormtrivs med nationen, ett härligt gäng där det känns som att alla är välkomnande och gillar alla.

I skolan nu är det sjukt mycket med drogkursen, det här är första gången jag inte alls tror jag kommer klara tentan, det är för mycket fakta och sen med att jag mår rätt dåligt nu kan jag inte riktigt fokusera som man måste kunna känns det som.Tentan är nästa vecka och jag kan ingenting känns det som, jag vet inte riktigt vad jag gör eller har gjort i 3 år snart heller utan från och med år 2 så har det nästan blivit att jag ska bara gå kvar för att få en examen som gör mig mer konkurrenskraftig på arbetsmarknaden har det känts som men sen vet jag inte vad jag ska jobba med efter och det är ju också rätt skrämmande då det närmar sig snart.. Men är väl bäst att ta en dag i taget antar jag..

Just nu känns det som det mesta i livet är en motgång och sen vet jag inte riktigt hur jag ska tackla det eftersom jag inte kan säga vad som är fel och därför känns det svårt att prata om det, för känns dumt att jag inte vet vad det är..

/Niklas

Hej!

nu kändes det som att det var dags för mig att skriva av mig igen.

Vad har hänt sen sist då? Jo jag är ju tillbaks i Växjö igen, pluggar sista året nu. Framtiden gör sig påmind
och jag har ingen aning om vad jag ska göra efter den här utbildningen som är förknippat med den
då jag oftast känner att jag inte vet vad jag lär mig. Förstå mig rätt, jag klarar tentorna och är med på föreläsningarna men känns som det är mycket flummigt och finns 111 olika förklaringar till allting.. Men jag antar också att det är så det är med människor också vi alla är ju olika och folk har väl försökt komma på olika förklaringar till varför folk gör som dom gör och är som dom är sen Freuds tid. Nu läser jag en drogkurs, här är det inte flummigt utan ren fakta om allt från olika droger till mediciner så för tillfället undrar jag om jag inte gått fel ibland och hamnat på farmacept programmets föreläsning. Intressant men väldigt svårt så vi får väl se hur tentan går där!
Å andra sidan så är det 9 månader kvar på min utbildning så är väl bäst att leva en dag i taget och allt annat löser sig väl på något vis.

Lämnade in min ansökan till polishögskolan i söndags och fick en bekräftelse igår på att den mottagits och att jag var behörig att söka, var ju trots allt därför jag läste samhällskunskap i somras. Nu får det bära eller brista helt enkelt! Vore ju grymt kul om jag någon gång skulle komma in på polisutbildningen.

Igår var jag på bordershopen med nationen, trevlig resa med härliga människor! Dock väldigt lång busstur! Idag satt jag och kollade på en powerpoint om skadorna alkohol för med sig vid ett missbruk och när jag sitter där tänker jag "Skulle inte köpt så mycket igår!" Samtidigt vet jag ju också att skadorna som beskrivs på bilderna är vid ett långvarigt missbruk och det befinner jag mig inte i.

Idag har jag mått rätt dåligt, känner mig rätt nere men kan inte svara på varför jag gör det. Jag är oftast en rättså glad prick tror jag i alla fall. Jag hade skola 10-16 och var där hela dagen även fast jag funderade på att bara gå på eftermiddagen men tog mig i kragen och gick dit på morgonen.
Ett gäng kollar på film hos Calle nu men jag skippade det ikväll,tänkte jag nog inte är så roligt sällskap idag då jag inte känner mig glad.

Idag har jag känt av min diabetes vilket jag inte brukar göra, jag gillar inte min diabetessjuksköterska alls jag har hemma i Karlskrona. Ingen jag kan prata med överhuvudtaget. Om Gustav Wasa hade diabetes har vi samma sjuksköterska för hon lever kvar i tanken att det är det århundradet! Det blir ingen bra relation då hon känns dömmande och nedlåtande varje gång jag varit där nästan.. Funderar på om jag ska försöka gå till någon här i Växjö istället även fast jag är här en kort period till kanske det är värt det.

Imorgon blir det att jobba på fritidsgården igen, det var ett tag sen, kul att träffa kidsen igen!
Hoppas jag mår bättre imorgon än vad jag gör idag. På lördag blir det fest med styrelsen det kommer nog bli kul!
Hoppas ni har det fint där ute i världen mina vänner och tack för visat intresse.
/Niklas