Natten till tisdag är här och jag har nu officiellt klarat min första vecka på Komvux. Jag läser 5 veckors heltidstudier samtidigt som jag sommarjobbar på Ica för det var enda sättet att jag skulle hinna plugga upp Samhäll A i tid nog för att kunna skicka in en ansökan till Polishögskolan.
Jag tänkte inte att det skulle vara så intensivt som det faktiskt är.. Spenderade över 9 timmar i lördags med att´plugga och skriva arbete. Jag som alltid varit rätt skoltrött av mig kan ändå tycka det är rätt kul nu och förstår saker på ett annat sätt än när jag var 17 år och höll på med kursen halvhjärtat samtidigt som jag ändå vill bli klar med den här kursen och inrikta mig på nästa utmaning i min väg för att kunna skicka in ansökan.Gillar det här att kunna sitta hemma och ha igång en spotifylista med lite skön musik, känns som det passar mig mer än ett stelt klassrum. Jag pluggar ju mycket bättre med musik och har det igång vart jag än är känns det som, där är vi ju alla olika.

Är ju en del intyg som ska skaffas, alltifrån simintyg till synintyg. Det är väl rätt logiskt antar jag då en polis borde kunna simma så det inte är 2 personer som ropar på hjälp plötsligt, en som är i vattnet på väg att drunkna och en polis som står på en brygga och skriker på hjälp också pga att polisen inte kan simma, Man ska kunna simma 25 meter ryggsim utan att använda armarna, tycker jag låter rätt svårt när man aldrig varit fisken i vattnet?! och om jag ser någon som är i nöd i vattnet inte tänker jag då simma ryggsim till personen! Fast lagom tjock som jag är nu trots jag är på en stadig kurva och går ned i vikt så flyter jag väl som en tunna ändå framåt kanske!   .  Och att en polis kan se är ju rätt väsentligt också.. Ja det är ju rätt logiskt.. vad skulle hända annars, polisen kunde simma men simmade förbi personen som var i nöd kanske så det blev fel på det sättet   
 

Nervositeten kommer mer och mer för den här ansökan, fast jag vet det inte är någon mening att oroa sig för det leder ingenvart och jag försöker tänka som titeln på det här inlägget. "Oroas inte över framtiden den den kommer nog ändå". Jag vill ändå tro att jag skulle bli en bra polis som är rättvis och jag vill tro att jag har en god människosyn,jag vill se det goda i människor oftast och tror att folk kan förändras i många avseenden. Redan i högstadiet visste jag att det var det jag ville med mitt liv men inte på vilket sätt riktigt. Blev omvårdnadsprogrammet och sen jobb i hemtjänsten. Och nu några år senare började jag på universitetet fortfarande lika vilsen om yrke men var fortfarande bara säker på att jag ville hjälpa människor på något sätt. Jag har mött många underbara människor under min tid på universitet som ger mig mycket glädje och skratt, inte bara från nationen utan även från klassen och folk som jag lärt känna på andra sätt som har lett till att jag är den personen som jag är idag och till er är jag tacksam.

Sen för några månader sen var det plötsligt tydligt för mig när någon sa till mig "Du ska inte söka till polisen då? det hade nog varit något för dig" som jag tänkte mer och mer på det i några veckor att det kanske inte var så tokig idé, Jag fattade beslutet att det skulle jag banne mig göra det är ett yrke jag kan hjälpa folk inom och förändra så jag skrev in mig på komvux i Maj och här är jag idag! Vi får väl se om jag kommer in någon gång, men måste försöka. När jag jobbat som figurant för polisstudenterna har jag sett poliser som är 40 år som börjat så finns ju tid och jag vill inte sitta där när jag är gammal och tänka "Tänk om jag skulle sökt" så nu kör jag ! Jag söker på för man ska nog ha lite tur också och vem vet till slut kanske jag kommer in på  . Skönt att ha skrivit av sig lite om tankarna, tack för visat intresse och på återseende hoppas jag! :)
/Niklas

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I somras pratade jag med en polis som sa att med det yrket jag hade med ungdomar kunde jag se en skillnad många år framåt för en ungdom möjligtvis och kanske inte just idag. Jag hoppades att det han sade stämde, med facit i hand idag kan jag ge han r...

Jag blev intervjuad för en C uppsats igår som handlade om diabetes och mötet med första mötet med sjukvården efter diagnosen ställts. Jag blev ombedd att berätta om min diabetes och hur den ser ut.   LäkarenJag berättade om att jag inte har så bra re...

Bjuder på en skön låt kopplad till ämnet för dagens inlägg att lyssna på samtidigt som ni läser så tryck på play  om ni har spotify. :) Både jul och sommarsemestern känns avlägsen för de flesta och inte runt hörnet inom en snar framtid och något fö...

Längst ned på inlägget finns lite sköna låtar som jag lyssnat på mycket nu som jag gillar som ni kan börja med att sätta igång innan ni läser vidare! Med det sagt fortsätter jag skrivandet såhär. Precis som titeln säger så skriver jag även av mig f...

Idag är jag 28 år, vi flyttade till Knösö när jag var 4 år. Jag började på dagiset som låg på gatan här i det nybyggda området. Jag var väldigt bitter över att börja här från början då jag kom från ett större dagis tidigare där det fanns flera avdeln...