Idag är jag 28 år, vi flyttade till Knösö när jag var 4 år. Jag började på dagiset som låg på gatan här i det nybyggda området. Jag var väldigt bitter över att börja här från början då jag kom från ett större dagis tidigare där det fanns flera avdelningar och framförallt så fanns det en lekhall och cyklar när man skulle vara utomhus för redan då hade det börjats med att alla skulle vara ute desto mer. Jag försökte bygga kojor av stolar och lägga filtar över men fick reda på att det fick man minsann inte göra för då kunde stolarna gå sönder. Varför har man stolar på dagiset om man inte får använda dem kommer jag ihåg att jag argt tänkte.

För er som missat det här så har jag aldrig varit riktigt den där fantasten av att vara utomhus. Redan på dagis kastade jag in de där hemska galonbyxorna i torkskåpet och sa att mina måste vara kvarglömda hemma i ett tappert försök om att få stanna inne. Jag var modig, jag sa emot förskolelärarna och sa att jag inte skulle gå ut.  I 9 fall av 10 så slutade det med att jag fick gå ut ändå fast utan stövlar och galonbyxor så jag såg det delvis som en seger vill jag minnas.

Det hände även titt som tätt att jag tog löpet hem till mitt hus som låg 40 meter längre upp på gatan när jag såg en chans att grinden var öppen för jag inte ville vara på dagis. När min mamma kom hem från jobbet så satt jag där på trappen glad över att hon kommit hem och att jag rymt från dagiset som resulterade i att hon fick gå ned och säga att jag var hemma.

När jag var på dagis så var jag rätt våghalsig av mig och hoppade från tak i lekparken för det gjorde de andra ju. Igår nu när vi är 28 år var vi vid en badplats där det finns en trampolin 1 meter ovanför vattenytan och mina vänner gjorde volter och försökte göra dubbelvolter och liknande. Vi blev rejält uppläxade av några grabbar i 12 års åldern som gjorde 3 ggr mer volter än vad vi gjorde i luften och sen även från en 5 meter hög trampolin då vi stod som några fågelholkar och kollade imponerat.

När vi var yngre tänkte viinte att det finns en överhängande risk för att man kunde skada sig.Då var det verkligen att man levde i nuet och dag för dag.  Idag känns det som man får ställa sig i slutet av trampolinen och försöka få rejält med svung eftersom vi är betydligt tyngre än tidigare. Idag är vi glada om man lyckas göra en halv volt innan magplasket ned i vattnet är ett faktum av den enkla anledningen att vi är fegare nu än när vi var yngre. Idag kan jag slå vad om att folk nästan tänker "Om jag hoppar kan jag bryta benet. Bryter jag benet måste jag vara sjukskriven från jobbet och värst av allt då måste jag fylla i blanketterna från försäkringskassan så jag går nog tillbaks till 1 meters trampolinen istället"

Så kunde det se ut när jag var ung, idag är det annorlunda då man måste ta hand om sig själv och livet bjuder på större utmaningar än att klättra över ett staket på dagiset eller smita genom en grind. Det kan faktiskt vara så att man var modigare som barn och sa ifrån på ett helt annat sätt. Idag muttrar man och sväljer en del som känns irreterande. Det typiska svenska sättet oavsett om vi är på resande fot eller är här hemma i Sverige, det tar emot för oss att ge kritik, för många är det jobbigt att skicka tillbaks maten på restaurangen utan då petas det lite och muttras och när frågan om allt var bra kommer från servitrisen så säger folk "Ja" men tänker att de aldrig mer kommer gå dit. På ICA muttrar folk när folk står för nära med kundvagnen, Vi är nog det enda landet som har markeringar med tejp runt en bankomat pga säkerhet men också för att signalera "Här är min sfär, kom inte in innanför den"

Varför är man då modigare som barn? kanske det är för att ett barn är mer oskyldigt? Om ett barn är ärligt kan det tas som charmigt och roligt vilket det inte tas som charmigt om en vuxen hade sagt samma sak utan då är det bara framfusigt och märkligt.

Nä jag tror på att folk generellt sett ska våga mer. Ta kontakt med den där tjejen du spanat in! , Är maten inte god på en restaurang säg inte att den är det när de frågar eller ännu bättre skicka ut den själv innan frågan kommer, Våga hälsa på människor gör inte det där vanliga att kolla i telefonen eller upp i taket av osäkerhet främling eller om det är någon ni känner ett hej är väldigt trevligt! Där är barn ett föredöme men även pensionärer är väldigt duktiga på att hälsa.

Nä det är väl ett av löftena till mig själv, i från och med idag ska jag våga mer!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I somras pratade jag med en polis som sa att med det yrket jag hade med ungdomar kunde jag se en skillnad många år framåt för en ungdom möjligtvis och kanske inte just idag. Jag hoppades att det han sade stämde, med facit i hand idag kan jag ge han r...

Jag blev intervjuad för en C uppsats igår som handlade om diabetes och mötet med första mötet med sjukvården efter diagnosen ställts. Jag blev ombedd att berätta om min diabetes och hur den ser ut.   LäkarenJag berättade om att jag inte har så bra re...

Bjuder på en skön låt kopplad till ämnet för dagens inlägg att lyssna på samtidigt som ni läser så tryck på play  om ni har spotify. :) Både jul och sommarsemestern känns avlägsen för de flesta och inte runt hörnet inom en snar framtid och något fö...

Längst ned på inlägget finns lite sköna låtar som jag lyssnat på mycket nu som jag gillar som ni kan börja med att sätta igång innan ni läser vidare! Med det sagt fortsätter jag skrivandet såhär. Precis som titeln säger så skriver jag även av mig f...

För nästan alla som läser det här inlägget är vänner en självklarhet, vi har alla dem. En del vänner anser man som närmre och en del inte stå en lika nära och en del är väl till och med i valet och kvalet om man tycker man är bekant med dem eller vän...