Jag blev intervjuad för en C uppsats igår som handlade om diabetes och mötet med första mötet med sjukvården efter diagnosen ställts. Jag blev ombedd att berätta om min diabetes och hur den ser ut.

 

Läkaren
Jag berättade om att jag inte har så bra relation med min diabetesläkare, hon är från Sydamerika och jag vill inte säga att hon är knäpp utan nog bara mer att det är en kulturell skillnad mellan oss. Hon pratar snabbt,höjer tonen och viftar med armarna och berättar om följder diabetes kan ha för kroppen. Det är något dömande över hennes sätt, hon frågar om jag använder kosttilskott och andra saker och när jag svarar nej frågar hon om jag ljuger för henne. Det är väldigt osympatiskt och kanske där det speciellt går att se att det är kulturella skillnader då utbildningar inom vård av människor i Sverige går igenom mycket med bemötande mot patienter och klienter. Tog även upp tankar jag hade om hur man skulle gå tillväga om man skulle byta diabeteseläkare, det är ett svårt ämne då det känns som lite tabu inom sjukvården. Med det menar jag att det finns ingen direkt information om hur man går till väga om det skulle bli aktuellt och det är så många som har diabete.Känns nästan som att man ska väl vara tacksam för att man får träffa någon läkare på några månaders väntetid bara, samtidigt är det ju viktigt att ha en bra relation och ha en tillit sin läkare då det är en sjukdom som kommer vara med mig den större delen av mitt liv förmodligen.  

Högt blodsocker & medicin
Jag har läst om skadorna och är med i olika forum på internet där jag blir påmind om de titt som tätt. De senaste veckorna har jag legat runt 18-20 i blodsocker och har inte lidit så mycket av det mer än att jag varit lite trött och druckit mycket berättar i intervjun jag när jag tänker efter. Anledningen till att det blivit så högt är att tabletterna jag tagit som ska få kroppen att producera mer insulin än det lilla kroppen kunde producera innan inte har någon verkan längre då min insulinproduktion inte finns längre i kroppen. 
Samtidigt där under intervjun slår det mig att det kan ju vara så att blodsockret har varit högt så länge att jag glömt hur kroppen mår när den mår bra och därför tappat vad jag ska jämföra med. Jag försöker få kontakt med sjukvården och det tog flera dagar innan jag kom i kontakt med någon läkare som kunde ge mig besked om hur mycket insulin jag skulle tillföra med hjälp av sprutor. Att behöva skicka in synintyg och läkarintyg rätt ofta till transportstyrelsen är jobbigt också för att få ha kvar körkotet. Jag förstår själva syftet med att göra det då det inte går att en människa faller ihop i en bil.  Men om transportstyrelsen kräver att alla diabetiker ska göra det måste det finnas resurser till det också hos sjukvården. Det är inte meningen att de ska behöva jobba kvällar lördagar och söndagar i över 8 timmar för att inte ett körkort ska bli återkallat. Om de inte gör det så blir diabetiker av med körkortet för de inte fick tid hos en läkare och det är orättvist då det inte varit en prövning om det.

Sjuksköterskan som blev vändpunkten
När vi pratar vidare om sjukdomen och sjukvården kommer jag in på när jag var inlagd på sjukhuset i somras, jag mötte en sjuksköterska på avdelningen som var fantastisk! Han tog reda på frågor om vem jag var, hur mitt liv såg ut och gav råd och tips på hur man skulle kunna förändra det utefter det liv jag levde och vad som var viktigt att tänka på. Kändes som han var första personen som såg mig som en patient och inte som en person som pratade direkt till en sjukdom. Tänker rätt ofta på honom när jag börjar tänka på diabetesen då han är en av de mest sympatiska personerna som Landstinget Blekinge har tror jag. Jag vet inte om det handlar om att han var i min ålder heller om det påverkade, han kunde förmedla hur det kunde fungera när man drack alkohol och vad som var bra att tänka på, men även vad som var bra att tänka på i vardagen som student. För det viktiga är ju en sorts regelbundenhet, det är helt ok när man jobbar 8-17 måndag till fredag eller om man har heldagar med föreläsningar i en skola. Utmaningen kommer när det är olika tider beroende på dag, när det är föreläsningar 2 dagar i veckan och inte 5.. Rutiner helt enkelt!

Relationer

Det är svårt att få diabetes oavsett ålder, ett barn vill vara som alla andra och inte ta sprutor på lektionerna. Vill inte behöva förklara hur det ligger till gång på gång för alla nya människor hela tiden för sanningen är ju att människor kan vara grymma och även barn. Många har en omgivning runtomkring sig som vill hjälpa till och kommer med det ena tipset efter det andra men de kan nog aldrig riktigt förstå själva hur det är att ha det. De menar väl och man är tacksam för att de finns för utan relationer och ett sorts trygghetsnät är det ännu jobbigare speciellt i början då motgångarna är där och rutinerna inte är inne för allting från att sticka sig i fingret till medicineringen och andra försöker uppmuntra till rutinerna. Är nog rätt lätt att såra våra anhöriga i början då de ser hur vi misssköter oss och vår diabetes. Oavsett om man är barn eller vuxen handlar det om en innerlig önskan att vara frisk och kanske även har det inneburit en revolt mot sig själv i början, en sorts förnekelse av själva sjukdomen och hoppet att det ställts fel diagnos.

Nätforumen

Det är ju en del grupper på Facebook jag är med i om just diabetes där diabetiker själva är med. Ibland går jag in där och läser, det finns ett sorts samförstånd där då de flesta i grupperna har diabetes. Samtidigt är det mycket där som jag inte kan relatera till. Prat om insulinpumpar,ketoner,långvariga skador,Diabetes typ 1. Jag har en vän som skämtade och sa att jag hade "skyll dig själv diabetesen" vilket han menade är typ 2 det varrätt hårt att höra det. Jag fick frågan under intervjun om jag tänkte på om det var mitt eget fel eller någon sorts skam. Jag svarade att jag inte vet varför jag fick diabetes och det är inget jag vill spekulera i heller då det inte går att få fram något resultat utan det leder bara till en sorts sorgsenhet efter spekulationer så det försöker jag att inte göra.

Jakten efter ett bra sätt att försonas med allt kring diabetes fortsätter dag för dag.

/Niklas

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I somras pratade jag med en polis som sa att med det yrket jag hade med ungdomar kunde jag se en skillnad många år framåt för en ungdom möjligtvis och kanske inte just idag. Jag hoppades att det han sade stämde, med facit i hand idag kan jag ge han r...

Bjuder på en skön låt kopplad till ämnet för dagens inlägg att lyssna på samtidigt som ni läser så tryck på play  om ni har spotify. :) Både jul och sommarsemestern känns avlägsen för de flesta och inte runt hörnet inom en snar framtid och något fö...

Längst ned på inlägget finns lite sköna låtar som jag lyssnat på mycket nu som jag gillar som ni kan börja med att sätta igång innan ni läser vidare! Med det sagt fortsätter jag skrivandet såhär. Precis som titeln säger så skriver jag även av mig f...

Idag är jag 28 år, vi flyttade till Knösö när jag var 4 år. Jag började på dagiset som låg på gatan här i det nybyggda området. Jag var väldigt bitter över att börja här från början då jag kom från ett större dagis tidigare där det fanns flera avdeln...

För nästan alla som läser det här inlägget är vänner en självklarhet, vi har alla dem. En del vänner anser man som närmre och en del inte stå en lika nära och en del är väl till och med i valet och kvalet om man tycker man är bekant med dem eller vän...